fellebbaiasien

igar var alltsa dagen som vi skulle aka till malaysia for att fa en fin liten stampel i passen som skulle ge oss ytterligare 15 legala dagar i thailand. klockan halv atta skulle vi bli upphamtade utanfor vart "hotell". for forsta gangen i varldshistorien (?) kom dom i tid! en fiiin liten minivan var det och vi fick basta platserna, men gott om plats for fotter och ben och vaskor och allt vad det var. vi akte och hamtade upp 3 personer till och sen tog vi paus.. efter 10 min. pausen varade i 20 min och nar det var dags att aka skulle vi helt plotsligt byta buss. vi fick den skruttigaste bussen jag nagonsin sett (med bland annat mogel i taket) men det var bara att gilla laget! det var ju andra bara 10 timmar det handlade om... eftersom vi inte lyckats tillgodose vart somnbehov under natten (beroende pa att det var hal i vaggarna och vara grannars vackarklockor borjade ringa kl 5) lyckades vi sova tva timmar dar i bilen. kl var da alltsa tio och det var dags for forsta mat-och-kiss-paus.

vi fick nya plaster i bussen, langst bak istallet for langst fram och dom hade val varit bra om inte mitt sate hade ett ryggstod som lag ner (nastan) och som inte gick att falla upp. bara att sta ut. efter ungefar 20 min hander det nagot med bilen och chaufforen stannar, gar runt bilen och kikar och kommer fram till att det ar det hogra bakdacket som ar nagot vajjsing med. vi aker till en verkstad, dom kollar pa det men kan inte gora nagot at det. vi vander och aker till en annan verkstad; dom hissar upp bilen, snurrar pa dacket och kliar sig i huvudet.v inte heller dem kan gora nagot atr saken och vi far kora vidare. vi ser att en annan minibuss star i vagrenen och vantar pa oss, perfekt tanker vi. den nya var ocksa mycket finare. vi ska byta men ser da att den redan ar full... chaufforerna menar da att vi kan klamma in oss! alltsa nio personer till i en redan full minibuss.. felicia och jag skulle fa sitta pa en kant mellan chaufforen och passagerarna langst fram (baklanges skulle vi sitta dessutom) men vi vagrar. man vill ju inte do! vi far hoppa in i var buss igen och eftersom det tydligen var bromsarna det var fel pa far vi puttra fram i 30 km i timmen...

har kanske glomt att namna det, men vi hade givetvis ingen ac. ursakta bedrovligt sprakbruk men det blev JAVLIGT lokigt dar inne nar solen sken! till slut kom vi till en tredje verkstad.. kunde dom gora nagot? givetsvis inte! vad hade vi forvantat oss egentligen? det ar ju bara en verkstad? vi far aka vidare och i nerforsbackarna kanns det liiiite osakert faktiskt! vi kom iallafall fram till en verkstad tillsut som kunde laga bilen! WOHOOO. dock tog det 1,5 timme men vad gor det? bilen blev ju lagad! att vi bara hade kommit halvvags till malaysia och att det redan da hade tagit 5,5 timme gjorde inte sa mycket eller? sen gick resan dock bra! vi kom fram till malysia som vi skulle, tog oss en promenad over gransen och kilade sedan tillbaka till var bil. matpausen som vi hade blivit lovade utgick givetvis sa vi fick knapra i oss lite kex under resans gang :)

pa hemresan gick vi in med malet: vara sa storiga som mojligt, detta eftersom vi inte gillade vara torrbollar till medresenarer. vi sjong och dansade langst bak dar vi satt men det verkade inte ankomma resterande personer i bussen, speciellt inte killen brevid felicia som snarkade och dessutom lokade hur mycket som helst! (varfor lyckas vi alltid hamna brevid de som luktar varst?) (vi luktade sjalvklart nypronros, precis som dagen innan :) ) vi kom iallafall hem till slut, efter 12 timmar. men vi fick var stampel i passet och det var ju huvudsaken  sa det var det vart!  aven om resan var ratt jobbig var det bland det mest komiska pa hela resan och vi hade faktiskt riktig roligt hela tiden!



nu ar vi alltsa pa phiphi igen och vill bara tala om att skjutsen till baten fran hotellet bestod av en tuktuk som vi delade med 11 andra och deras packning. finnas det hjarterum sa finns det stjarterum!  att sakwer och ting blir till aventyr har vi iallafall lart oss har!

nu ska vi ata mat, tjohopp.